Ekorre

Ekorre (Sciurus vulgaris)

Ekorren tillhör gruppen gnagare och de lever i hela Europa och i norra Asien. Det finns flera olika arter. I Sverige förekommer ekorren i hela landet men är sällsynt i fjällens skogsgränser. De trivs i skogar och parker. Latinska namnet vulgaris betyder ungefär ”han som skuggar med svansen”.

Pälsen är rödbruna under sommaren men blir något gråare i tonen under vintern. Undersidan är gräddvit. Två gånger per år byter ekorren päls. Vinterpälsen är den tjockare och något längre och örontofsarna är mer framträdande.

Med hjälp av svansen håller ekorren balansen på sin färd i träden, men den ger även skydd och värme när ekorren sover. Ekorren blir ca 24-30 cm lång i kroppen, svansen som blir ca 17-20 cm lång. Vikten är mellan 200-45 gram. Med hjälp av sina vassa och långa tår och klor kan den smidigt och snabbt klättra uppför trädstammar och längs grenar. Storleken och viken oavsett kön är samma.

Ekorren kommunicerar med ett tjattrande läte. Vid varning blir lätet mer intensivt och metalliskt; ”tjiuck, tjiuck”.

De bygger bo av ris och grenar men övertar även gamla övergivna fågelbon. De trivs också utmärkt i större fågelholkar och håligheter i träd.

Ungarna föds efter 30-40 dagars dräktighet och flera kullar förekommer under sommaren. Antal ungar är allt från 1-7 stycken som föds blinda, men öppnar ögonen efter cirka 14 dagar. De blir könsmogna vid ett års ålder.

Normalt blir ekorren 3-4 år men kan bli upp till 6-7 år vid gynnsamma levnadsförhållande.

På sommaren lever de ensamma men kan dela bo på vinterhalvåret med andra ekorrar för att hålla värmen. De är aktiva främst på morgonen och kvällar och tar det lugnt mitt på dagen och vilar.

Till skillnad från många andra djur har ekorren inte revir utan lever flera på samma områden.

Ekorren äter främst frön från barrträd och blommor samt nötter, svamp men kan även ta fågelägg och smaska på bladlöss. Med hjälp av sina vassa klor kan de komma åt sav genom att ta bort barken. Den mat som inte äts upp direkt gömmer de i håligheter i träd, gräver ner eller gömmer på andra ställen. Dock kommer de inte alltid ihåg var de gömt sin mat och därför kan ex ett ekollon gro på de minst anade platser.

Foto: iTRÄDGÅRDEN ©