Groda på besök

Blev lite fundersam när vi förra sommaren fick besök i vår lilla fontän av en groda. Lugnt satt den där på en sten och tittade på oss. Efter ett par dagar var den borta. I somras kom den tillbaka under en period.

Vi har inget naturligt vatten i närheten, så som en å eller sjö, som man annars förknippar som naturlig miljö för grodor. Men det visar sig att vanlig groda (Rana temporaria) som jag tror att detta är, lever i stora delar av Europa förutom i sydligaste delarna av Spanien och Italien, samt upp till västra Sibirien. I Irland planterades den in på omkring år 1720 och är den enda grodan där och skyddas därför enligt EU direktiv av irländska Wildlift Act. Den är även fridlyst i hela Scandinavien.

Grodor är amfibier, dvs kan leva på på land och i vatten. I vatten andas de genom huden. Deras stora ögon är mycket vaksamma på både mat och faror, dessutom hör grodor väldigt bra. Deras teckning och hudfärg kan variera stort, från gröngrå, rödbrunt och till mörkare svart- eller grönbrunt. Huden kan vara mer eller mindre ojämn.

Grodor har fem tår bak med simhud emellan och fyra på frambenen. Dess kraftiga lår hjälper den både att hoppa och att simma. Som mat gillar de maskar, insekter, sniglar och andra småkryp.

På vintern blir de inaktiva och gömmer sig i slammet i vattendrag,  hålor i marken eller under rötter och stenar. De blir ca 8-9 cm långa, honorna är störst, och kan bli upp till 10 år gamla.

Vanlig groda trivs i sand- och sankmarker samt i fuktigare skogsmiljöer. Men kan även förekomma längre från vattendrag ex. på åkrar och odlade marker. Så detta förklarar varför han hittade till oss. Vi var glada att kunna erbjuda en svalkande pool!

Foto: iTRÄDGÅRDEN ©