Vitsippa

Vitsippa (Anemone nemorosa)

Som en matta kan vitsipporna täcka marken under träden tidigt på våren och är en fröjd att skåda. Vitsippan är en flerårig ört med enkla vita blommor och flikiga blad, som sitter tre tillsammans mitt på stjälken. Sitt latinska namn har den fått från grekiska orden anoma som betyder ’från roten’ och nemosa som betyder ’lund’, p.g.a att vitsippor gärna växer i lundar. Den tillhör familjen ranunkelväxter, dit även gulsippan hör.

Vitsippor förekommer i hela Sverige ända upp i Norrland. I skogstomter är det vanligt att den dyker upp och brukar vara en välkommen blomma i rabatterna.  Gräv inte upp vitsippor i skogen. Vill man ha vitsippa i sin trädgård finns det odlade att köpa hos plantskolor och då kan man även få blommor med annorlunda utseende och färg. Det finns även dubbla vitsippor.

Växten sprider sig via sitt rotsystem eller via de fruktanlag som bildas efter blomningen. Alla blommor som kommer från en gemensam jordstam är genetiskt identiska och utgör tillsammans en enda ”individ”. I början av juli vissnar hela växten ner och frukterna sprids sedan med hjälp av myror, kallat myrmekokori. På så sätt bildas nya jordstammar och därmed nya ”individer”.

Vitsippan trivs i mullrika, fuktiga marker och gärna i lite skuggiga skogsmiljöer samt i kanten av ängar och lundar. Den blir ca 10-20 cm hög.

Vitsippans blomma är bara öppen på dagen och när det blir kväll sluter den sig. Som namnet säger är blomman vit, men det förekommer även att den kan vara lätt rödfärgad. Blåblommiga exemplar kan förekomma men är sällsynta.

Namnet vitsippa tros ha sitt ursprung från finländskan där växten kallades vitsäpel eller vitsäper. Ordet säper påstås komma från franska ordet chapel som betyder blomsterkrans samt brudkrona och syftar på de vita kronbladen.

Vitsippan användes under lång tid till läkemedel. Bl.a krossade man den och använde i omslag för att bota ledsmärtor och frossa. I Nordamerika gjordes avkok som i små mängder användes mot tuberkulos.

Foto: iTRÄDGÅRDEN ©