Vinbärssnäcka – den stora snigeln

Vinbergssnäcka (Helix pomatia)

Denna stora snigel – eller rättare sagt snäcka, som den är klassad som, har säkert många sett både ute i skogen men även ibland i trädgården.

Storleken är det som främst skiljer vinbärssnäckan från våra vanliga snäckor (även kallade sniglar) och är också den största landsnäckan i Europa. Skalet (snäckan) är ca 3,8-5 cm, hårt och med spiralmönster. Färgen kan vara allt från brunt till gråvit eller gulaktigt, vilket även visar åldern på snäckan. Skalet är nämligen brunt på yngre individer och blir ljusare och mattare efterhand som de åldras. Orsaken är att det bildas mer kalk i skalet ju äldre de blir. I full kroppslängd kan en vinbärssnäcka bli upp till 10 cm.

Miljön ska vara fuktig och skuggig för att de ska trivas bäst samt jordmånen vara kalkrik, så de kan bygga upp sina skal. Är det däremot för mycket regn eller stark sol så trivs de inte alls och söker skydd. Precis som vår vanliga trädgårdssnäckor kan vinbärssnäckan producera ett ämne som de täcker igen sin öppning med när de krupit in. Ett finurligt sätt att skyddar sig själv för uttorkning, för mycket väta men också vid övervintring.

Vinbärssnäckan kan bli förhållandevis gammal, ca 5 år ute i naturen eller mer, men de hinner ofta bli mat för någon annan innan de blir för gamla. I fångenskap har ålder upp till över 30 år förekommit. Dess naturliga fienden (förutom människan) är igelkottar, grävlingar, möss, paddor, mullvadar men även vissa fåglar har dem på sin meny. Insekter som ex. skalbaggar gillar deras ägg och hjälper på så sätt till att minska antalet snäckor. 

Snäckan har sitt ursprung från centrala och södra delarna av Europa och spreds via människan vidare till en stor del av Europa och även till Asien och Amerika. En av orsakerna till att de spred var att de redan sedan romartiden ansågs vara en delikatess och har i lång tid fötts upp som mat. Men även de katolska munkarna tog med sig snäckorna under medeltiden på sina resor, främst som mat då de räknades som fiskdjur och fick därmed ätas under fastan.

Orsaken till att den i Sverige kallas vinbärssnäcka är att arten menades ha sitt ursprung är från de mellaneuropeiska ”vinbergen”. Vanligast förekommande är den i södra och mellersta delarna av Sverige. I norra delarna är de sällan förekommande.

Vinbärssnäckan är till största del kvälls- och nattaktiv. Födan består av olika växtdelar. De kan visserligen skada växter men de bryter även ner och tar hand om gamla växtdelar på marken. Samtidigt är de som sagt mat till stort antal andra djur.

Och är du förtjust i sniglar i vitlössås så kan jag bara meddela att de vinbärssnäckor som lever vilt rekommenderas inte att plockas för att ätas. De kan sprida vidare inälvsparasiter till människor samt innehålla växtgifter som de fått i sig i naturen.

iTRÄDGÅRDEN ©