Svampar (Fungi)

Svampar saknar klorofyll och får sin energi genom att absorbera sin föda. De bildar den viktigaste gruppen av organismer som deltar i nedbrytning av organiska ämnen (döda organismer) och räknas därmed tillsammans med bakterierna som de mest betydelsefulla nedbrytarna i naturen.

Svampar är inga växter utan är mer besläktad med djuren. Det finns ca 100.000 dokumenterade arter men antalet är betydligt större än så. När man pratar om svampar tänker många säkert främst på de s.k hattsvampar, som består av ett mycel (nätverk av celltrådar) under jorden samt fot och hatt ovanför. Hatten är svampens fruktkropp. Men svamparnas storleksspektrum sträcker sig från mikroskopiskt små arter till de lätt igenkännliga storsvamparna.

Man tror att omkring 80 procent av alla växter gynnas i sin tillväxt genom närvaron av svampar i marken. Ofta är växternas rötter omgivna av en mantel av svamptrådar, en s.k mycelmantel. Denna sorts symbios/samspel mellan svamp och växt kallas mykorrhiza. Ex ett träd producerar kolhydrater och avger dessa till svampen, som livnär sig av detta och trädet får mer vatten och mineralämnen genom svamps mycket stora nätverk. Även många orkidéer lever i symbios med svampar för att dess frön ska kunna gro under naturliga betingelser.

Mycelet hos ett exemplar av Mörkfjällig honungsskivling i Malheur National Forest (USA) är med en utsträckning på över 8.9 km² och en uppskattad ålder av minst 2400 år, är världens största kända svampkoloni. Om kolonin betraktas som en enda organism så är det storleksmässigt den största organismen på jorden.

Flera fynd har gjorts i Kanada, Kina och Australien som forskarna tror är svampar som existerade redan för 900 till 1 200 miljoner år sedan. Växternas framgångsrika landstigning skulle utan ”svampsymbioser” förmodligen inte ha varit möjlig.

Svampar har traditionellt använts som läkemedel och även inom den moderna medicinska vetenskapen spelar svampar stor roll. Å andra sidan angriper svampar också människor och framkallar sjukdomar. Svamp kan även göra stor skada på både byggnader samt på växter och odlingar med missväxt som följd eller att växterna dör.

Som mat är det först under 1900-talet som svamp blev vanligt i matlagning. Innan dess åt man ogärna dem, kanske för att risken för förgiftning var stor. Trots inspiration från det franska köket under 1700-talet tog det generationer innan svamp blev vardagsmat i Sverige.

Svampar kan även användas till att sanera mark, olja, miljögifter m.m. Genom att odla speciella sorters mikrosvampar som med sina unika egenskaper kan nerbrytning av kemikalier till sina minsta naturliga beståndsdelar ske på ett ofarligt sätt. Tyvärr är flera svampsorter är hotade pga miljöförändringar och är därför utrotningshotade. Bara i Sverige är ca 6.000 arter listade som hotade.

Läran om svampar kallas mykologi. Och säkert har många som jag försökt få fram i böcker och på nätet vad det är för svampar man hittar. Men det är inte alltid så lätt, vissa liknar varandra med skillnad att den ene kan vara giftig… Så med risk för att det kan bli fel, har jag inte angivit några namn på svamparna jag hittat i min trädgård i höst. Jag bara njuter av dem och tycker det är vackra – även om de kanske ska gå inom kategorin ”ogräs” – och inga av dem hamnar i grytan..!

Foto: iTRÄDGÅRDEN

 

Den här artikeln om gyllene svampar kanske också intresserar dig.

0